Nu har hösten tagit sitt grepp om Malmö. Löven byter som vanligt färg och faller till marken. Vinden suckar mellan hustaken. Jag önskar att jag hade mer tid att uppleva skiftingarna på nära håll. Men den här perioden är just den perioden då jag allra minst hinner uppleva naturens sötma. Synd. På arbetet är det luciakoma med allt vad det innebär. Mina fem fåglar är lyckligt ovetandes om kylan utanför. De bryr sig mest om förändringarna när jag möblerar om i buren. Rätt kul att se hur de upptäcker nya perspektiv när sittpinnarna byter plats. Det blir som deras årstidsskiftingar. Dessutom har de fått en liten fyrbent "bror" i form av en hamster vid namn "Sixten". För fåglarna är det en utomjording som måste undersökas på nära håll ibland. Lustigt.
Bilden är från förra sommaren när jag var i norrland. Tomt och vackert. Jag längtar tillbaka till en sådan plats där tomheten och tystnaden orört får tala för sig själv. Hallelujah.....
