Många vindar har viskat och stormar har yrt. Jag bor numera åter i Malmö sen ett par år. Det senaste blogginlägget handlade om döden. Nu handlar det mest om liv.Med en ny valp i hushållet blir det full rulle av just det, liv!
Det till trots så drabbas jag av faktumet att jag omges av människor med olika mekanismer i kroppen som inte fungerar som de ska, och därmed nedsatt hälsa. Ska det nu vara så att mina vänner ska ta "slut" efter hand som tiden går.
Må det inte vara så. Jag har så mycket att leva för nu ju och jag vill gärna dela det med mina fina vänner. Så så får det bli. Vi ska leva till fullo och fånga allt det som livet har att ge.
Baksidan av allt detta behov av att leva så blöder världen. Olycka drabbar världen på så många sätt och faktumet att inte räcka till för att hjälpa alla människor i nöd står vid tröskeln. Samtidigt har jag upplevt så mycket värme från så många, främlingar som ger av sin tid för att visa att de ser både mig och andra. Så så tacksam för dessa möten med dessa fantastiska människor. Kärlek och värme från nya och gamla vänner som visar att de ser utanför lådan. För det gäller att se utanför lådan när världen blöder.
Nu åter till valpen. Zmilla heter hon. Hon har blivit en kär familjemedlem och Ziggie har tagit henne till sig som sin syster. Hon är ett yrväder med stort hjärta och hon sätter både griller i hjärnan och väcker ens sinne till nya höjder. Denna lilla själ lär mig massor med mer som jag inte visste om, hur det är att lära sig nya saker när världen är som ett stort äventyrsland, allt bara för henne! ;) Underbart! Hon tar för sig och ger, hela tiden. Det finns inga hinder för henne. Tänk så enkelt. När hon trycker sig under din arm går det inte att stå emot. Denna lilla varelse som bara glider in i ditt hjärta.Ziggie tyckte till en början att denna "gäst" tog lite väl mycket plats och ändrade lite väl mycket på rutinerna men snart förstod han att hon var att vårda och ta hand om. Även när hon är störig och för femtielfte gången hänger i hans skägg eller attackerar hans tassar när han går. Med ett tålamod från yttre rymden ser han på mig och säger "kan du ta bort henne för jag vet inte riktigt hur jag skall göra". De delar på utrymmen och kärleken från oss utan att beklaga sig. Balansen och tålamodet gentemot varandra är så oändligt vacker. De delar sängplatsen med oss utan att bråka om utrymme eller "bästa" platsen. Tänk om vi människor kunde lära oss lite av dessa fantastiska varelser.
Ta hand om varandra och vårda varje minut!
