måndag 27 maj 2013

Nej, nej, nej!

Jag var inte redo att ta farväl! Hur tänkte livet nu? Inte fan var det bra planerat i alla fall.
Jag är så ledsen i kroppen! Det värker och bultar! Alla celler i min kropp skriker STOPP!
Inte NU!
Vi hann inte!!!!!
Det var så mycket vi inte hann. Du sa att vi hade hela livet på oss.... Men det var väl det jag visste!
Du skulle ryckas från mig innan vi hann!
Ibland kände jag mig utanför. Utanför när du grubblade. Dina tankar var så djupa. Som snirkliga mörka labyrinter där ingen hittade. Jag fick komma in men gavs ingen karta. Jag stötte på gåtor som jag fick lösa själv. Du höll i mig i mörkret så jag inte föll. 

Jag fick hålla dig också, ibland. Hjälpa dig att se ljuset. Men bara för en kort sekund...... Ibland log du och lät dig översköljas, ibland slöt du ögonen och såg mot det dunkla.


Vi möttes då tiden var vår

Nu återstår en resa för mig att minnas. Minnas allt! Berätta, föra vidare.
Du är min måne. Jag är din sol. Månen speglar solen och solen värmer månen.

/Soooooool!!!!!


Inga kommentarer: